Den som spar, hen har

Nu ska jag bjuda er på några kronor, i form av snusförnuftiga och kloka spartips. Eller snarare ”tänk-på-det-här-tips”.

Jag såg en lista på ett ställe. Det var en student som tipsade om hur man får studiemedlet att räcka. En av punkterna var att man ska köpa storpack, för att det blir billigare i längden.

I beg to differ.

Det är fullständigt obegripligt, men faktum är ändå att storpack ofta är dyrare än småpack. Även i vår stora familj köper vi ibland små tuber och askar och originalförpackningar i stället för refillditon, just av den anledningen att jämförpriset är lägre. Så ha koll på de gula lapparna!

Och jämför även när det är extrapris. Av någon anledning händer det ofta med toapapper. Det kan vara till exempel två sexpack till salu för ett visst pris – men 12-packets ordinarie pris är lägre. Av samma märke alltså. Även det helt obegripligt, men sant.

Till sist har vi den där ”köp 3, betala för 2”. Då köper man ju gärna tre, även om det kommer att ta ett år att göra av med vad-det-nu-är-man-köper för herregud, man tjänar ju flera kronor! Men så är det inte alltid. Ibland handlar det om ett lägre styckepris, men de skriver så där just för att lura folk att köpa tre stycken. Tänk ett ordinarie styckepris på 10 kr. Under en kampanj får du tre stycken för 20 kr. Wow, tänker du, och köper tre – utan att kolla att du faktiskt kunde ha köpt bara en (1) för 6,60 kr.

Det var en kompis till mig, som lärde mig det där för många år sedan när hon jobbade på ÖB. De sålde på den tiden ofta filmer; 3 st för 99 kr. Det var bara det att en (1) film kostade ju 33 kr, man var alltså inte alls tvungen att köpa tre filmer! Efter att hon påtalade det har jag koll på det där – i alla fall när det gäller saker där jag egentligen inte vill ha tre stycken – och det är inte alls ovanligt att det fungerar på det sättet.

Så. Kolla…

… gula lappar (jämförpris).
… ordinarie pris på annan förpackningsstorlek, som ändå ger samma mängd som kampanjerbjudandet.
… om du verkligen måste köpa fler än du egentligen behöver för att få det annonserade priset.

Vips, så har du sparat en tia och kan köpa en helt onödig (men rolig eller god) grej!

PS
Heter det jämförpris eller jämförspris? Antagligen jämförelsepris…

Tig och var tyst!

– Nu har jag lyckats göra någonting så jag får ont i magen av min egen mat, säger jag vid matbordet. Jag får lätt ont i magen av viss stark mat.
– Jag får ont i magen av din röst, säger 16-åringen (på skämt naturligtvis).
– Buhu, nu ska jag gå och gråta, svarar jag, som är på väg från bordet ändå.
– Gör det tyst, svarar älskliga sonen blixtsnabbt.

Inte så snällt, men hemskt roligt!

Var ser du dina tankar?

Vid frukosten i dag skulle jag beskriva en grej för min man. Jag förklarade i vilket rum jag menade och exakt var i rummet och så berättade jag vad det var jag hade sett där. 15-åringen lyssnade och sedan frågade han:

– När ni tänker på något så ni ser det, var ser ni det då?

Det tog en stund att förstå vad han menade, men det blev en spännande tanke att fundera över! Min man pekade först mitt uppe på huvudet, eller typ vid fontanellen, medan jag kände det som att jag ser bilder jag tänker på mer i bakre delen av huvudet. Snart-13-åringen tittade på oss som om vi var dumma i huvudet och kunde inte förstå annat än att man ser med, eller framför, ögonen…

Både jag och maken ändrade oss lite när vi kände efter och konstaterade att vi också kan se saker som framför ögonen ibland, lite beroende på vad det är vi tänker på.

15-åringen själv tyckte att han ser bak i nacken och sedan flyttade bilden därifrån till framför honom, eller i bröstet eller hur han nu visade, jag minns inte helt. Men det var intressant att fundera över!

Var ser du dina tankar?

Målande beskrivningar

Apropå beskrivningen av vad ett e-mail är, så kom jag att tänka på en annan frustrerad förklaring från nyligen. Det är 15-åringen igen. Han har alltid varit väldigt duktig på att förklara vad han menar.

När han och hans yngre bror (numer snart 13 år) var små gjorde de samma fel med vissa bokstäver. T blev K, R blev J och… ja, jag minns inte exakt, men de gjorde en massa tok och fick till slut hjälp av logoped att hitta rätt uttal. Men ni kan ju tänka er alla missförstånd när bokstäverna blir fel.

Det roliga då var att han som är 15 år nu, han hittade alltid andra vägar att förklara det han ville få fram. Alltså på ett helt annat sätt. Han valde andra ord och beskrivningar. Lillebrorsans taktik däremot var att säga samma sak igen och igen, men högre och högre. Som om vi skulle förstå bättre om han skrek… I stället ledde det bara till att vi kämpade med att hålla oss för skratt samtidigt som vi förtvivlat försökte förstå honom.

Så, som sagt, 15-åringen har alltid hittat andra sätt att göra sig förstådd. Det jag tänker på nu var för någon månad sedan då jag helt enkelt inte hörde vad han sa. Ordet jag inte uppfattade var ”klot”.

– Va, frågade jag (naturligtvis, eftersom jag inte hörde vad han sa).
– Klot, utbrast han irriterat. Sfär! CIRKEL I 3D!!!

Jätteroligt! Och samtidigt en klockren beskrivning.

Kan du lukta i huvudet?

– Kan du tänka på en lukt, undrade 15-åringen härom dagen. Det kan inte jag.

När jag meddelade att ja, det kan jag, så blev han mycket förvånad. Jag sa till honom att tänka på när jag bakar mjuk pepparkaka. Det låg rätt nära i tid och har en distinkt lukt och borde vara rätt lätt, tyckte jag. Jag riktigt såg hur han försökte frammana lukten, han blundade och koncentrerade sig, men nej, det gick inte.

Citron då, försökte jag. Det har ju också en väldigt distinkt och dessutom dominant doft. Men samma sak igen; han kan inte tänka lukten.

Kan du?

Jag VET vad e-mail är!

Vi pratade om något jag-minns-inte-vad vid middagsbordet. Ordet e-mail var involverat och av någon anledning undrade jag över något i samband med det.

– E-mail, sa jag i frågande tonfall.

– Ja, e-mail, utbrast 15-åringen frustrerat. E-post! Sms som man skickar med datorn!

Jag stirrade på sonen och undrade förvånat var detta utbrott kom ifrån och varför han ansåg sig nödgad att informera mig om vad ett e-mail är för något?! Som om jag inte visste det, liksom. 16- och snart-13-årige brorsorna exploderade av skratt…

Fräckishumor?

Vi spelade kort tidigare i dag, jag och sönerna. 15-åringen blev förbannad på en envis blomfluga, som var i hans ansikte hela tiden. Tungan slant i ilskan, men i stället för att tillrättavisa honom, som jag brukar göra vid det språkbruket, så slant även min hjärna och jag kläckte ur mig ett spontant skämt som fick sönerna att motvilligt skratta högt (och generat).

– Fittfluga, halvskrek sonen.
– Är den släkt med fladdermusen, frågade jag.