Alltså våra middagar!

Så många gånger som vi önskat att vi spelat in konversationerna vid vårat middagsbord! Herregud, det är ju fantastiskt! Och som ni vet är det ofta(st) numer 15-åringen, som är skäl till de olika reaktionerna; asgarv, stora runda ögon, tystnad…

I går:

Vi har knappt hunnit sätta oss till bords till middagen. Folk sträcker sig härs och tvärs över bordet för att ta för sig av mat.

– Hur långt in i fingrarna växer naglarna, frågar denne filosof rakt ut. Alla rörelser stannar upp ett par sekunder och familjen tittar på varandra. Inte så förvånande är det ingen som har svar på frågan.

Middagen fortsätter och vi småpratar om inget särskilt.

– Jag vill bygga ut huset, utbrister samme son plötsligt.

Jaha. Jamen då så, då vet vi det. Vi har också dagdrömt och fantiserat om diverse ut-, till- och ombyggnader, så kommentaren ledde till gemensamma utopiska lösningar.

Middagen avslutas och det går någon timme. Vi sitter i tv-soffan och tittar på jag-vet-inte-vad på tv. Ordet ”jakt” står på textremsan och sonen säger, uppenbart frustrerad:

– Det är jätteirriterande att ”jakt” stavas med k och inte ck!

Jodå.

Annonser

2 responses to this post.

  1. Posted by Mammis on 9 januari, 2017 at 19:07

    Underbara familjen.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: